Dessa dagar spenderar kollektivet halva sin vakna tid med näsan i boken och den andra med skägget i brevlådan. Detta betyder att man inte kan undgå att hamna i djupa dagdrömmar å filosofier. Dagen till ära, medan en del av kollektivet sitter som flitiga studenter i stadsbiblioteket, sätter plötsligt Monsieur kaffet i halsen då han får en tidning uppkörd i näsan av en local biblioteksstammis. Denne mer eller mindre predikar om hur världen står till och hur maskinerna snart tar över! (eller var det Maskinarna?, oklart) Hur sant detta än må vara är det enda som händer följande:
Vespa tittar på Monsieur med en förvirrad blick:
"Påtår?"
Händelsen bäddar dock för den spännande frågeställningen:
- Kan man bli översmart? Och isåfall, vart går gränsen mellan galenskap och översmarthet?
- Är det detta öde som väntar om man spenderar alldelles för mycket tid i biblioteket? Kan man läsa så mycket litteratur och bli så allmänbildad att man inte kan tala med en vanlig dödlig?
- Tvingas man då som en yr höna löpa runt hela biblioteks-cafét i jakt på någon vettig människa att tala med (läs Voltaire eller Newton)
Även om detta kanske inte riktigt känns som fallet för kollektivet riktigt ännu kanske det ändå är säkrast att ägna sig åt lite äkta amerikansk kvalitets-tv ikväll (läs The Hills) bara för att väga upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar